Degselius

Projekt Vasaloppet 2011 är avklarat. Klarade av att gå under 5 timmar och det är jag belåten. Var ganska kämpigt från Risberg, då jag märkte att jag inte hade något fäste på skidorna, till målet. I princip har jag bara stakat i 85 kilometer och det kändes av i armbågen ganska tidigt på loppet…
Men tack var suverän service och uppbackning från mitt serviceteam lyckades jag klara av ”drömgränsen”.

Liten summering av loppet
Innan start
Fick kliva upp kvart över tre på söndagsmorgonen och åt lite gröt och mackor innan jag hoppade in i bilen där chauffören Börje körde mig till starten. Därefter väntade kön in till startfållan som var ringlande lång men insåg ganska snart att jag var relativt tidigt ute.
Sedan väntade väntan i bilen och lite vallning innan nedräkningen till starten började.

Starten.
Låg hyfsat till i andre ledet men det var lite kaotiskt när folk skulle börja köra förbi i luckor som inte fanns. Stavar bröts och folk skrek åt varandra. Jag kan bara konstaterar att det är betydligt lugnare i led 1 där folk är bättre skidåkare och har koll på sina skidor och stavar och hur man uppför sig.
Efter vägövergången hamnade jag i kö och fick stå och vänta ett bra tag innan jag sakta men säkert tog mig uppför berget med halvskapligt fäste.
Det var en härlig upplevelse att nå upp till krönet och se myrarna och solen skina och inse att jag hade var glid på skidorna.
Väl på toppen låg jag nog på en placering på runt 1300 innan jag kunde börja plocka folk till Smågan där jag passerade runt 1100.
Smågan- Mångsbodarna.
Mina skidor gled bra i utförslöporna och jag tryckte på så fort jag kunde. Åkte mycket utanför spåret för att plocka placeringar. Det kändes riktigt bra utan att jag behövde ta i allt för mycket. Jag plockade samtidigt mängder av placeringar och jag låg på drygt 600 när jag kom till Mångsbodarna i god vigör.

Mångsbodarna- Risberg.
Även efter Mångsbodarna gick det riktigt bra. Men i Risbergsbackarna började jag få problem när fästet inte alls ville ta. Vare sig när jag skulle staka med frånskjut eller diagonala. Ett tag trodde jag att det var något fel på mina ben. Men så här i efterhand var det bara att konstatera att det lilla fäste jag hade var borta för den här gången. Så det blev att staka i princip från toppen av den första backen till mål
Vid Risbergbackarna tänkte jag nästan ge upp men jag bet i hop samtidigt som jag började känna av smärtorna i den högra armbågen som spökat under en lång tid.

Risberg- Evertsberg
Får skaplig fart igen och kan jobba på bra trots att det bitvis var kämpigt att åka i backarna som fanns.

Evertsberg- Oxberg
En härligt utförskörning från Evertsberg var det. Jag hade bra glid och kunde trycka på rejält. Men Lundbäcksbackarna kändes som de aldrig ville ta slut. Jag stakade och stakade och det kändes som att jag skulle tappa 1000-tals placeringar i backarna men så här i efterhand ser jag att det var inte så många som åkte förbi mig trots att det hade kanonfäste i backarna.

Oxberg- Hökberg
Av mitt serviceteam fick jag uppdateringar hur jag låg till. Fick ganska tidigt höra att jag hade en god chans att gå under 5 timmar. Länge låg jag på tider runt 4.45 men jag insåg ganska snart att jag nog kommer att tappa tid mot slutet av loppet. Men Mellan Oxberg och Hökberg kändes det bra trots att det värkte i armbågen men det kändes att träningen med Assar i barnvagnen gett resultat och jag var aldrig riktigt trött rent fysiskt

Hökberg- Eldris.
Här längtade jag efter utförsbackarna. Utförsbackar som aldrig kom. Det kändes platt som bara den och det var bara att staka på utan att det gjorde allt för ont.

Eldris- Mora
Ett tufft parti av banan. Där det är pannkaksplatt och de små kullar som finns blir som stora berg att bestiga. Här var det bara att nöta på samtidigt som jag kollade på kilometerskyltarna och räknade ut vilken tid jag skulle kunna ha. Med 3 kilometer kvar inser jag att det finns en bra chans att gå under drömgränsen. Jag jobbar på och gör det jag kan för att det ska bli en lätt resa. Letar hela tiden där det går snabbast. Mot slutet var det i högerspåret som gick fortast. Där hade TV-skoter åkt och gjort det lite grövre. Tidigare under loppet hade jag åkte kors och tvärs för att hitta den snabbaste vägen för det gick inte så där superlätt någonstans egentligen. Men medvinden var helt underbar.
När jag kom in i Moraparken började jag köra på det jag hade. Jag kämpade som en gris uppför Auklandsbacken och in på upploppet valde jag högerspåret, samma spår som Jörgen Brink hade som segerrecept, där gick det lätt och jag kängurustakade mot målet i vild frenesi. Så fort att jag nästan höll på att stupa med 75 meter kvar till målet och väl över mållinjen sköt jag till och med fram foten för att klara målet.
När jag väl fick se tiden på den stora anslagstavlan insåg jag att spurten jag gjort var alldeles i onödan. Jag hade klarat det ändå….
Av bara farten åkte jag ifrån en kille från Falun med närmare 40 sekunder de sista 700 metrarna så jag hade nog lite krafter sparade i kroppen som var i riktigt bra form.
Det var lite om årets lopp….
Se målgången på svt.play Du kan se mig efter 1 timme 7 minuter och 10 sek. Jag åker längst ut till vänster i röd dräkt..

Mer bilder här
Foto: Börje Sundell

Den frågan har jag ställt till kusinerna Assar och Ottilia..