p/wp-content/uploads/2007/07/lofs8.tumnagel.jpg’ alt=’lofs8.jpg’ />
Lofsdalen runt i går blev en nyttig läxa. Stefan Nilsson från Spårvägen dök upp på startlinjen med fina meriter.
Från första tramptaget drog han på för fullt och när jag insåg faran hade han fått en lucka på 25 meter.
Trots att jag dunkade på allt jag hade lyckades jag inte täcka luckan trots att jag var bara fem meter i från. Väntade in Nicke sedan försökte vi dra ikapp honom tillsammans men trots det så lyckades vi inte..
Efter 30 km förstod vi att det var kört.
Läxan är att man aldrig får underskatta motståndet och värma upp ordentligt..
Mot slutet blev det lite tjuv och rackarspel mellan mig och Nicke. Ett tag fick han en lucka när det blev riktig terrängkörning men jag lyckades komma i kapp.
I spurten lyckades jag med att besegra honom.. Skönt.
Men det var tufft det syns inte minst på pulskurvan som låg på ett snitt av 164 med många stunder över 170 i puls. Mot slutet tangerade jag min maxpuls på 180.
En nyttig läxa men skitkul!
