Tycker inte om att bli stum..

I går lördag åkte jag Siljan Runt, 160 km. Vi startade ett stort gäng tillsammans vid 8-tiden och det var en stor klunga länge innan backarna i Rättvik började. Då började folk falla ifrån, dock inte jag… Med 2-3 mil kvar tittar jag bakåt och då är jag helt plötsligt sist i den tidigare så stora klungan… Och sist ska man inte vara när den avgörande backen vid Siljannäs började… Försökte ge järnet för att hänga med när farten drogs upp till max men jag blev ordentligt stum….. Stum..
Så jag fick släppa klungan och vänta tills det kom några andra bakifrån. Det kom några bakifrån och några som föll av från ”huvudklungan” så då försökte vi jaga på. Men det andra var tröttare än mig så vi tappade stadigt tid… I mål var vi runt 5 minuter efter de som var starkast…. Jag ryckte ifrån mina kollegor i den sista backen och fick ett bra avstånd.. Det kändes lite skönt i alla fall trots att jag inte kunde hänga med Nicke och de andra…
Jag var ju rejält bättre än ifjol men det grämer mig som fan att jag fick släppa. runt 40 km i timmen i snitt är väl godkänt..
Så därför fick man straffa kroppen och träna fem timmar med Nicke i dag.. Han drog och jag var trött bakom honom hela tiden..
Nu blir det vila i morgon. skönt.